Relational Frame Theory
Relational Frame Theory (RFT) är en psykologisk teori som beskriver hur människor lär sig och använder språk genom att skapa och förstå relationer mellan olika metala begrepp. Teorin betonar hur vi organiserar och strukturerar vår förståelse av världen genom att sätta samman begrepp i relationer, vilket påverkar vårt tänkande och beteende. Teorin utvecklades av Steven C. Hayes och kollegor på 1980- och 1990-talet och ligger till grund för bl.a. ACT.
Grundläggande principer i RFT
Arbiträra relationer
En av de mest fundamentala aspekterna av RFT är begreppet arbiträra relationer (betyder ungefär godtyckliga relationer). Detta handlar om att människor har förmågan att skapa relationer mellan olika stimuli på ett sätt som inte nödvändigtvis är baserat på deras fysiska eller naturliga egenskaper. Istället är dessa relationer ofta godtyckliga och baseras på sociala eller kulturella överenskommelser.
Exempel: Bilden ovan illustrerar detta genom tre element: en banan, en leksaksapa och ordet ”Kalle”. I detta exempel kan en individ lära sig att koppla ihop dessa element genom arbiträra relationer.
Bananen och apan kan relateras till varandra genom idén att apor äter bananer. Denna relation är inte naturlig eller inneboende i objekten själva, utan är en kulturell association vi har lärt oss.
Apan kan också relateras till ordet ”Kalle” genom att någon har valt att namnge leksaksapan ”Kalle”. Denna relation är också helt godtycklig och har ingen direkt koppling till vare sig leksaksapan eller ordet ”Kalle”, förutom genom det namn vi har gett apan. Denna koppling kan sedan läras vidare genom social inlärning, dvs. genom att vi berättar för andra att apan heter Kalle…
Dessa exempel visar hur vi kan skapa och förstå relationer mellan olika stimuli, oavsett om de har en direkt koppling till varandra eller inte. Dessa arbiträra relationer är inte heller begränsade till en specifik kontext, vilket innebär att de kan överföras och tillämpas i olika sammanhang och situationer. Detta är en grundläggande del av hur språk fungerar och gör det möjligt för människor att kommunicera komplexa idéer och känslor.
Relationsnätverk
I RFT menar man att de relationer vi skapar mellan stimuli inte är isolerade utan sammanvävda i relationsnätverk (relational networks). När vi lär oss ett nytt ord eller begrepp, kopplas det automatiskt till vårt befintliga nätverk av relationer, vilket gör det möjligt för oss att snabbt använda och förstå nya koncept.
Exempel: Om ett barn lär sig att leksaksapan heter ”Kalle”, kommer detta ord snabbt att associeras med andra relaterade begrepp, som ”lek”, ”vän”, eller ”apa”. Dessa relationer expanderar ständigt och skapar ett komplext nätverk av begrepp som barnet kan navigera.
Dessa relationsnätverk är dynamiska och utökas kontinuerligt när vi lär oss nya saker, vilket gör att vårt språk och tänkande blir alltmer komplext över tid.
Transformation av stimulusfunktioner
Ytterligare en viktig del av RFT är transformation av stimulusfunktioner. Detta innebär att när två stimuli kopplas samman, kan egenskaper eller funktioner som förknippas med ett stimulus överföras till det andra.
Exempel: Om en person har en stark känslomässig koppling till namnet ”Kalle” (kanske på grund av en nära vän eller en älskad familjemedlem), kan samma känslor överföras till leksaksapan när de hör att den heter ”Kalle”. Detta kan göra att personen känner en starkare affektion för leksaksapan, trots att det är en ny och annorlunda upplevelse.
Genom dessa exempel visar bilden hur RFT förklarar hur vi bygger upp våra kognitiva och språkliga relationer, och hur dessa relationer kan påverka både vårt tänkande och våra känslor.
Lär dig mer: