Klassisk betingning

Klassisk betingning, även känd som respondent betingning, är en form av inlärning där en organism lär sig att koppla ett tidigare neutralt stimuli med en obetingad respons genom upprepade associationer. Denna teori har haft en stor betydelse på förståelsen av inlärning och beteende och har lagt grunden för mycket av den moderna beteendeterapin.

Ursprung och utveckling

Ivan Pavlov arbete med hundar

Klassisk betingning har sitt ursprung i det sena 1800- och tidiga 1900-talet, med den ryske fysiologen Ivan Pavlov som den främsta pionjären. Pavlov föddes den 14 september 1849 i Ryssland och blev senare en framstående forskare inom fysiologi. Trots att hans ursprungliga intresse låg inom studier av matsmältning, ledde hans forskning till upptäckter som kom att förändra förståelsen av inlärning och beteende.

Pavlovs experiment

Pavlovs mest kända experiment involverade hundar och deras salivproduktion. Han märkte att hundarna började salivera inte bara vid synen av mat, utan även när de hörde ljud som associerades med mat, till exempel stegen av personen som levererade maten. Detta fenomen väckte Pavlovs intresse, och han började systematiskt undersöka det genom att använda en neutral stimulus, som en ringklocka, i kombination med presentationen av mat.

Efter upprepade parningar började hundarna att salivera bara av ljudet av ringklockan, även när ingen mat fanns närvarande. Detta visade att de hade lärt sig att associera ringklockan (en neutral stimulus) med maten (en obetingad stimulus), vilket resulterade i en betingad respons (salivering).

Pavlovs forskning visar alltså att beteenden kan läras genom associationer och att miljön spelar en viktig roll i inlärningsprocesser. Detta ledde till vidare forskning inom beteendeterapi och bidrog till utvecklingen av andra inlärningsteorier, som operant betingning.

Viktiga begrepp i klassisk betinging

I klassisk betingning finns några centrala begrepp:

• Obetingad Stimulus (OS): En stimulus som naturligt och automatiskt framkallar en respons utan föregående inlärning, exempelvis mat som framkallar salivering.
• Obetingad Respons (OR): En naturlig och automatisk respons på en obetingad stimulus, som salivering som svar på mat.
• Neutral Stimulus (NS): En stimulus som initialt inte framkallar någon speciell respons, som ringklockan i Pavlovs experiment.
• Betingad Stimulus (BS): En tidigare neutral stimulus som, efter att ha parats med en obetingad stimulus, framkallar en betingad respons.
• Betingad Respons (BR): En inlärd respons på en betingad stimulus, som salivering som svar på ringklockan efter betingning.

Observera att termen ”respondent betingning” ofta används synonymt med ”klassisk betingning” inom inlärningspsykologi. ”Respondent betingning” lyfter fram att detta är en automatiserad reaktion på ett stimuli, där organismen inte behöver agera aktivt för att responsen ska uppstå. Dessa två termer beskriver alltså samma inlärningsprocess och används ofta synonymt.

Ett klassiskt exempel: mat och salivering

I Pavlovs experiment med hundar börjar processen med en obetingad stimulus (OS), som naturligt framkallar en obetingad respons (OR) utan föregående inlärning. I detta fall är maten (OS) något som naturligt framkallar salivering (OR) hos hundarna.

US → UR
Mat → Salivering

Sedan introduceras ett neutralt stimuli, som till exempel en ringklocka, som från början inte framkallar någon specifik respons. Men om den neutrala stimulusen (nu kallad betingad stimulus, BS) upprepade gånger presenteras tillsammans med maten (OS), kommer hundarna att börja associera ringklockan med maten. Efter upprepade parningar kommer ringklockan ensam att framkalla salivering, nu kallad en betingad respons (BR).

CS → CR
Klocka → Salivering

Betingning av andra ordningen

Klassisk betingning kan också utvecklas till en mer komplex form av inlärning, kallad betingning av andra ordningen. I denna process associeras ett nytt stimuli (t.ex. en ljussignal) med den redan betingade stimulusen (som klocksignalen). Efter upprepade associationer kan den nya stimulusen (ljussignalen) ensam framkalla den betingade responsen (salivering) utan att den ursprungliga betingade stimulusen (klockan) är närvarande. Detta visar hur inlärning kan byggas på och bli allt mer sofistikerad.

Generalisering och diskriminering

Generalisering innebär att en betingad respons utlöses av stimuli som liknar den ursprungliga betingade stimulusen. Till exempel, om en hund har lärt sig att salivera när den hör en viss ton, kan den också börja salivera när den hör en annan, liknande ton. Generalisering hjälper oss att effektivisera inlärningen genom att vi inte behöver lära oss att reagera på varje enskilt stimuli på nytt.

Diskriminering å andra sidan innebär att organismen lär sig att skilja mellan olika stimuli och endast reagerar på det specifika stimuli som tidigare har associerats med en obetingad respons. Exempelvi skulle hundarna kunna lära sig skilja mellan vissa toner som leder till mat och andra toner inte gör det. Dvs. kunna diskriminera mellan relevanta och irrelevanta stimuli.

Respondent utsläckning

Om relationen mellan den betingade stimulusen (BS) och den obetingade stimulusen (OS) upphör, kommer den betingade responsen (BR) gradvis att avta och till slut försvinna. Detta kallas för respondent utsläckning. Till exempel, om klockan (BS) upprepade gånger ringer utan att följas av mat (OS), kommer hundarna till slut att sluta salivera (ingen BR).

US → UR
Ingen mat → Ingen salivering

CS → CR
Klocka → Ingen salivering

Detta visar hur betingade responser kan bli ”utsläckta” när den ursprungliga associationen försvinner. Intressant nog kan den utsläckta responsen ibland läras in igen mycket snabbare om stimulusen och responsen återintroduceras.

Habituering

Ett annat viktigt begrepp inom klassisk betingning är habituering, som innebär en minskad tendens att reagera på ett stimuli efter upprepad exponering. Detta är en form av inlärning som hjälper oss att fokusera på nya, relevanta stimuli genom att vi vänjer oss vid de som är bekanta. Exempel på detta är hur vi slutar märka bakgrundsljud efter en stund eller vänjer oss vid temperaturen i ett rum. Habituering spelade tidigare en viktig roll i exponeringsterapi men numera är målet i en exponeringsbehandling oftare inhibitionsinlärning.

Vi är biologisk förberedda för viss typ av inlärning

Vi är biologiskt förberedda för viss inlärning, vilket betyder att vissa stimuli lättare blir betingade än andra. Till exempel är människor ofta snabbare att utveckla rädsla för ormar, spindlar eller höjder än för andra, mindre hotfulla stimuli. Detta beror på en kombination av nedärvda faktorer och individens erfarenheter, vilket gör oss särskilt mottagliga för att associera vissa stimuli med specifika responser.

Vi kan även lära in tankar och känslor

Både tankar och känslor kan också bli en del av respondent inlärning. Detta innebär att inte bara fysiska responser, som rädsla för en orm, kan läras in, utan också mer komplexa emotionella responser. Till exempel kan en person börja känna obehag inför en viss plats eftersom den tidigare har varit kopplad till negativa upplevelser.

Vad är nyttan med respondent inlärning?

Klassisk betingning är inte bara en intressant teoretisk idé; den har också viktiga praktiska funktioner i vårt dagliga liv. Genom klassisk betingning lär vi oss att olika stimuli fungerar som signaler för vad som kommer att hända, vilket förbereder oss och hjälper oss att hantera olika situationer.

Två praktiska exempel på hur klassisk betingning kan vara till nytta:

• Hjälpa oss att undvika faror: Om vi tidigare har lärt oss att ett visst ljud är kopplat till fara, kommer vi att reagera snabbt nästa gång vi hör detta ljud, vilket ökar våra chanser att undvika faran.
• Förbättra våra sociala relationer: När vi upplever positiva aktiviteter tillsammans med personer vi tycker om, associerar vi dessa personer med de positiva upplevelserna. Detta skapar en positiv känsla som kan kvarstå även när vi inte längre är i samma positiva situation.