Hexaflexen

Hexaflexen är en pedagogisk modell som visualiserar de sex grundprocesser som tillsammans bidrar till psykologisk flexibilitet i ACT. Modellen består av ett hexagram där varje hör representerar en grundprocess och där alla sex processer sedan är sammanlänkade med streck. Detta symboliserar att alla dessa processer hänger samman och påverkar varandra. Processerna är alltså inte separata delar, utan arbetar tillsammans för att skapa en helhet som stödjer individens psykologiska flexibilitet.

Genom att arbeta med dessa processer kan individer lära sig att hantera livets utmaningar på ett mer konstruktivt sätt och leva ett liv som är mer i linje med deras värderingar, trots att obehag och svårigheter kan uppstå.

De sex grundprocesserna

Här är en genomgång av de sex processerna som utgör hexaflexen:

Acceptans (Acceptance)

Acceptans handlar om att vara öppen för och tillåta obehagliga känslor, tankar och kroppsliga sensationer att finnas utan att kämpa mot dem eller försöka undvika dem. Inom ACT ses acceptans som ett aktivt val att inte slösa energi på att kontrollera det okontrollerbara. Istället kan man lägga sin energi på att leva i linje med sina värderingar, trots att obehag kan förekomma.

Kognitiv defusion (Cognitive defusion)

Kognitiv defusion innebär att lära sig att se tankar som just tankar, snarare än som sanningar som måste kontrolleras eller undvikas. Istället för att låta tankarna dominera och styra vårt beteende, uppmuntrar ACT till att skapa distans till dem. Detta gör det möjligt att observera sina tankar utan att bli överväldigad av dem och att agera i enlighet med sina värderingar, oavsett vilka tankar som dyker upp.

Medveten närvaro (Contact with the present moment)

Medveten närvaro handlar om att vara närvarande i nuet och att observera sina tankar, känslor och omgivningen utan att döma dem. Istället för att fastna i tankar om det förflutna eller oro för framtiden, uppmuntrar ACT till att vi riktar vår uppmärksamhet till det som händer just nu. Denna process hjälper oss att bli mer medvetna om våra upplevelser och att agera i linje med våra värderingar snarare än på impulsiva reaktioner.

Jag-som-kontext (Self-as-context)

Jag-som-kontext innebär att utveckla en flexibel och observerande medvetenhet om sig själv. Det handlar om att se sig själv som en observatör av sina tankar och känslor, snarare än att identifiera sig helt med dem. Genom att förstå att våra tankar och känslor är tillfälliga upplevelser som kommer och går, kan vi skapa en större distans till dem och därigenom agera mer fritt och i linje med våra värderingar.

Värderingar (Values)

Värderingar handlar om att identifiera vad som är viktigt och meningsfullt för oss i livet. De representerar den riktning vi vill att vårt liv ska ta och fungerar som en kompass när vi fattar beslut. Värderingar är inte mål, utan snarare vägledande principer som ger oss riktning och motivation. Inom ACT är det viktigt att förstå sina egna värderingar för att kunna göra val som är i linje med dem, även när livet blir svårt.

Ändamålsenligt handlande (Committed action)

Ändamålsenligt handlande innebär att ta konkreta steg och vidta åtgärder som är i linje med ens värderingar. Det handlar om att skapa och fullfölja planer som stöder det liv man vill leva, även när det är utmanande eller obehagligt. ACT betonar att det inte räcker med att bara veta vad som är viktigt för oss; vi måste också agera på det för att skapa ett meningsfullt liv.

Alla processer hänger ihop i en helhet

Psykologisk flexibilitet är alltså en slags ”färdighet”, och denna färdighet kan i sin tur delas upp i flera ”delfärdigheter” som i ACT kallas för ”grundprocesser”. För att förstå hur de sex grundprocesserna hänger ihop kan vi jämföra de med att cykla.

Att cykla är en färdighet som i sin tur kräver att vi bemästrar en rad olika delfärdigheter som att exempelvis ”hålla balansen”, ”trampa” och ”se sig om i trafiken” osv… För att bli bra på att cykla räcker det inte att vi bara övar på de olika delfärdigheter var för sig, vi behöver också öva på delfärdigheterna tillsammans! Det är det som är att cykla.

Precis samma sak är det med psykologisk flexibilitet. För att öka vår psykologiska flexibilitet kan vi självklart göra övningar och metaforer som handlar om de olika delprocesserna. Men vi behöver också öva på att använda alla ihop samtidigt i verkliga livet.

Eftersom processerna hänger ihop så är det också svårt att öva på en färdighet utan att automatiskt öva på en annan. Därför spelar det inte någon större roll vilken grundprocess vi börjar med. Det viktigaste är att vi börjar.