Psykologisk inflexibilitet
Psykologisk inflexibilitet är ett begrepp inom ACT som beskriver motsatsen till psykologisk flexibilitet. Psykologisk inflexibilitet kan delas upp i sex processer som var och en bidrar till att vi får svårt att agera i linje med våra värderingar när vi möter inre eller yttre motstånd.
Här följer en närmare beskrivning av de sex processer som bidrar till psykologisk inflexibilitet.
De sex processerna som bidrar till psykologisk inflexibilitet:
Kognitiv fusion
Kognitiv fusion innebär att man blir ”sammanvävd” med sina tankar och ser dem som absoluta sanningar. Istället för att betrakta tankar som bara tankar, behandlar man dem som om de vore verkligheten själv. Detta kan leda till att man agerar utifrån tankar som är obehjälpliga eller orealistiska.
Exempel: En person som tänker ”Jag är inte bra nog” tror automatiskt att denna tanke är sann och undviker därför nya utmaningar på arbetet, vilket begränsar deras utveckling och möjligheter.
Upplevelsemässigt undvikande:
Här försöker individen undvika obehagliga tankar, känslor och minnen. Problemet med detta är att ju mer man undviker, desto mer inflytande får dessa upplevelser på ens liv. Detta undvikande kan leda till att man missar möjligheter och undviker viktiga situationer.
Exempel: En person som undviker sociala situationer på grund av ångest kan missa viktiga relationer och upplevelser, vilket ytterligare förstärker känslan av isolering och ensamhet.
Jag-som-innehåll
Jag-som-innehåll syftar på en rigid självbild där man ser sig själv enbart utifrån sina tankar och känslor. Till exempel att tänka ”Jag är värdelös” och sedan behandla detta som en grundläggande sanning om vem man är, snarare än att se det som en förbigående tanke. Detta leder till en begränsad identitet, där personen inte ser möjligheter till förändring eller tillväxt.
Exempel: En person som identifierar sig starkt med tanken ”Jag är misslyckad” kan undvika att söka nya jobb, vilket hindrar dem från att förbättra sin livssituation och uppnå sina mål.
Fast i tänkt framtid eller dåtid
Personer med psykologisk inflexibilitet tenderar att vara överdrivet upptagna av oro för framtiden eller ältande av det förflutna, vilket gör det svårt för dem att vara närvarande i nuet och att ta del av det som händer här och nu. Detta gör att personen inte kan engagera sig i nuvarande aktiviteter eller relationer, vilket ofta leder till en känsla av frånkoppling och förlorad livskvalitet.
Exempel: En person som ständigt oroar sig för att något dåligt ska hända i framtiden kan ha svårt att njuta av en familjesammankomst, trots att inget just nu hotar deras välbefinnande.
Frånvaro av värderingar
När man saknar en tydlig uppfattning om vad som är viktigt i livet, kan det vara svårt att fatta beslut och handla på ett sätt som känns meningsfullt. Värderingar fungerar som en kompass i livet; utan dem kan det vara svårt att navigera och hitta mening i vardagen. Detta kan leda till att man känner sig vilse eller demotiverad.
Exempel: En person som inte har klart för sig vad som är viktigt i livet kan hoppa från jobb till jobb utan att känna sig nöjd, eftersom de saknar en övergripande riktning som ger deras beslut mening.
Frånvaro av ändamålsenligt handlande
Trots att man kanske vet vad som är viktigt för en, kan psykologisk inflexibilitet leda till att man inte agerar i linje med sina värderingar. Detta kan bero på att man är överväldigad av inre upplevelser, som rädsla eller tvivel, vilket hindrar en från att ta steg mot det liv man vill leva. Även med tydliga värderingar kan psykologisk inflexibilitet hindra en från att vidta nödvändiga åtgärder, vilket leder till stagnation.
Exempel: En person som värderar hälsa och välbefinnande, men som undviker att träna på grund av rädsla för att misslyckas, kan uppleva en ökande frustration över att deras handlingar inte matchar deras värderingar.
Klinisk nytta med att känna igen psykologisk inflexibilitet
Att kunna identifiera psykologisk inflexibilitet har stor klinisk nytta då det kan hjälpa oss förstå vilka specifika processer som håller patienten fast i ohjälpsamma beteendemönster. Genom att förstå dessa processer kan vi anpassa vår behandling och fokusera på de områden som är särskilt utmanande för patienten.
Till exempel kan en patient som ofta uttrycker negativa tankar om sig själv och agerar utifrån dessa tankar ha nytta av att arbeta med kognitiv defusion. En annan patient som ständigt undviker sociala sammanhang kan behöva fokus på att hantera upplevelsemässigt undvikande.